Alla inlägg av Cecilia Lundmark

En tanke i augusti 2021

Så kom det en sommar att ta hand om och bli omhändertagen av, och det blev jag, omhändertagen, och som jag önskar att ni alla fått vara lite omhändertagna. Nu stundar höst, augusti sänker sina mörka nätter, vattnet är ännu ljummet, en sol om än bleknad. Det är för många en fin tid, en tid för uppstart/omstart, tänka nytt, för andra en tid av in i mörkret, november och oändligt långt till nästa sommar. Jord-elementet är sensommarens tid, jord integrerar och balanserar de andra elementen, saker når sin naturliga kulmen, i balans är det inriktat på fred i allt, inre och yttre, i obalans kan det ta sig uttryck som avstängdhet, det blir tomt. När jag lämnar sommaren blir jag lätt tom, vemodigt och då hjälper mig yogan, tillsammans med annat, som skogens löprundor, återkomst till bokklubben, fika med vännerna, morgonyoga i regnet med grannar, och jag blir liksom glad igen. De där små ögonblicken av återkomst som kan skapa storhet.

Till helgen har vi vårt retreat, längtar efter att få ses. Sen har jag bokat fyra tillfällena på Yoga Treats i höst, du hittar det under hösten 2021/kurser.
Varmt välkommen att boka din plats.

Med oändligt mycket värme till er.

PS, en liten ljudfil att göra innan du somnar, om du vill.

En dag på YogaRetreat

Skogsbad,

Skogsbadat har vi nog alltid gjort, på något sätt , fast kanhända har det haft andra namn, tagit sig olika uttryck och skett på olika tider, allt efter behov, men att skogen, naturen har gett något till oss människor som bara finns där, som morgonens löptur i ösregn med bokskogen i sin grönaste skepnad, så intensiv att jag nästan får kisa, det är ett skogsbad för mig.
Ibland tycks det som om vi glömmer att vi redan har det, i oss, med oss, behöver inte döpas om eller göras till något mera än det som det faktiskt är.
Även så med yogan, den finns där, är där och kan ta sig uttryck efter behov, ibland en längre klass fylld med asanas, andra gånger en långsam sträckning mot solen innan jag rör vid jorden, alltid närvarande, ett andetag vid diskmaskinen, sänkta axlar vid datorn, bröstkorg som öppnas för andetaget när jag cyklar, ett par ryygradsvridningar när jag vaknar.
Nu är mina klasser slut för denna terminen, men nya söndagsklasser kommer till hösten, återkommer med tider och anmälan. Vi har varit en liten grupp under våren och min tanke är densamma till hösten, om inget ändras.

Så har vi ett reträtt, i Borghamn, det finns några platser kvar, kanske är det just du som kommer att vara med oss på och utanför mattan. Boende i dubbelrum, finns möjlighet till enkelrum och du hittar all info här.

Önskar er alla fina dagar, med värme och vänlighet
Cecilia

Sommartiden

Vaknar alldeles för tidigt, kaffe och digital tidning, läser dödsannonserna och inser att jag måste sluta med det, alldeles för många, alldeles för unga, vänder sida, reportage från äldreboende, hasandet i korridoren, suck, vänder sida, någon klagar på den småländska dialekten, mitt ursprung. Stänger tidningen, snörar på löpskorna, möter bästa springkompisen, rör oss i den sekretessbelagda skogen, byter alla tankar, kommer hem, och skiter i dödsannonserna, livet är i andetaget.

Borghamn, nu öppnar vi för anmälningar till retreat i Borghamn. Datumet är den 20 augusti incheckning – utcheckning den 22, maten är vegetarisk.
Enkelrum eller dubbelrum, yogasalen är stor, hjärtat rymligt och med utrymme för varje andetag. Vi har plats för 15 boende, vill du delta utan boende hör av dig till isse59@icloud.com
Och priset, för allt är 3800 kr i dubbelrum, enkelrum 4200 kr. Mer info kommer du alldeles snart här under Retreat.

Så längtar vi till Borghamn, men först ska vi ta många andetag och vara i allt det som är just nu.

Att vara i mellanrummet

Att vara i mellanrummet eller att vara i rummet mitt emellan, i väntan på det nya och att släppa det gamla, lite så tänker jag att det varit ett tag, Coviden har stoppat längtorna i rummet mittemellan, jag har läst siffror och statistik, hoppats och tappat hoppet, plockat upp det igen och tappat det och däremellan hittat utrymmen för andetagen som befriat. Idag lyser solen in på otvättade fönster, spegeln har en hinna av grått och jag avstår från att se, istället hittar jag in i ett sedan länge bortglömt yogapass, anusarans första princip, ”Open up to grace. Rör mig mellan andetagen, låter mellanrummen fyllas av möjligheter, fötterna få rota nedåt så jag kan sträcka mig uppåt och någonstans där, i mellanrummet så brister det och det blir alldeles stilla och jag kan återigen möta solens välkomnande och snöra på mig springskorna, ta emot naturen.

Att yoga på lokal är inte det som finns mest tillgängligt just nu, jag är tacksam för min lilla grupp som möter mig på avstånd och även om vi numera håller våra andetag för oss själva så sker det något när vi sträcker armarna och hälsar solen tillsammans. Om allt blir som vi tänkt oss, det blir det sällan men oftast bra ändå, men om, så har vi bokat en helg i Borghamn, datumen är 20-22 augusti, något att få längta till. Och letar du efter yoga att göra hemma så återvänder jag ofta till den här sekvensen med Bridget Woods Kramer, hon gör det lätt att hitta ett hemma på mattan.

Så önskar jag er alla mellanrummen att kunna vara i.
Ta hand om er

Nej jag är inte alltid lika säker

Det är inte enkelt att vara säker när det är kaos och oro runt omkring, när människors blickar är ständigt nedåtvända och andetagen hålls inne, nästan kvävda av det som sker just nu, alla blir som experter på vad som är är rätt eller fel och jag tvekar, undrar och anar att just så precis kan det vara när vi slutar att se varandra i ögonen. Då behöver jag ta hand om det som är jag för att kunna vara den jag önskar vara för mig själv och för andra, vem ska få se ut genom mina ögon säger Björn Nattikho. Tar mig till skogen, springer över berget, möter människor med öppna ögon, som säger hej, bygger hud, lyssnar till hjärtslag, mitt egna och allt blir enkelt och säkert igen. Sen far vi till havet, badar och låter känslan av sockerdricka bubbla under huden, dricker vännens äpplekanelglögg, pepparkakor och alla ler, hälsar om än med ett fysiskt avstånd, vi pratar vattentemperatur och vikten av att hålla ut. Hur länge håller en människa, om en inte får hålla någon i handen? Jag tränar mitt tålamod och längtar efter andra ögonblick att få vara i samtidigt som jag hittar stunder att njuta av.

Åker hem, bakar julskorpor på ägg från lyckliga hönor och sen ska bokklubben mötas, utomhus med egen termos men ändå ses så att vi förstår att vi finns.

Imorgon kommer så den kortaste dagen, vintersolståndet, sen blir sekunderna längre, minuterna flera, timmarna hoppfulla och ljuset vänder åter med blicken mot oss i norr.

Med oändligt mycket värme
Ta hand om er och om varandra
Cecilia