Alla inlägg av Cecilia Lundmark

Nej jag är inte alltid lika säker

Det är inte enkelt att vara säker när det är kaos och oro runt omkring, när människors blickar är ständigt nedåtvända och andetagen hålls inne, nästan kvävda av det som sker just nu, alla blir som experter på vad som är är rätt eller fel och jag tvekar, undrar och anar att just så precis kan det vara när vi slutar att se varandra i ögonen. Då behöver jag ta hand om det som är jag för att kunna vara den jag önskar vara för mig själv och för andra, vem ska få se ut genom mina ögon säger Björn Nattikho. Tar mig till skogen, springer över berget, möter människor med öppna ögon, som säger hej, bygger hud, lyssnar till hjärtslag, mitt egna och allt blir enkelt och säkert igen. Sen far vi till havet, badar och låter känslan av sockerdricka bubbla under huden, dricker vännens äpplekanelglögg, pepparkakor och alla ler, hälsar om än med ett fysiskt avstånd, vi pratar vattentemperatur och vikten av att hålla ut. Hur länge håller en människa, om en inte får hålla någon i handen? Jag tränar mitt tålamod och längtar efter andra ögonblick att få vara i samtidigt som jag hittar stunder att njuta av.

Åker hem, bakar julskorpor på ägg från lyckliga hönor och sen ska bokklubben mötas, utomhus med egen termos men ändå ses så att vi förstår att vi finns.

Imorgon kommer så den kortaste dagen, vintersolståndet, sen blir sekunderna längre, minuterna flera, timmarna hoppfulla och ljuset vänder åter med blicken mot oss i norr.

Med oändligt mycket värme
Ta hand om er och om varandra
Cecilia