Det är en alldeles speciell dag, om än en helt vanlig lördag. Kärleken och jag vandrar genom favoritskogen, någon har bemödat sig om att hitta gamla odlingsmarker – Märtas trädgård- där står en bänk, kanhända för den som gått vilse eller bara för en vila. Vi går tillsammans och ändå, var för sig. Med utrymme för hjärnan att vindla genom året som passerat. Det stora och det lilla. Det som gjort ont och det som har läkt. Barnbarnets händer i mina, havets ständiga inbjudan, löpsteget, om än långsammare men ändå. Själva bärigheten i att vara människa. Yogamattan under mina fötter, andetaget i rymden. Sorgen över det som gått en förlorat,glädjen över att få känna. Så önskar jag alla ett nytt år, med möjligheten till det oskrivna, till drömmars längtor, till upplevelsen av att känna, till andetag som befriar. Till nya stigar som möter mjuka fötter.

Ett gott nytt år!