Och jorden tog ett andetag,

Och jag försöker att andas med den, in och ut och däremellan en paus, ett momentum att stanna till och bugar ödmjukt inåt, till mitt hemma som finns där, i mitt egna andetag, och tänker att det är just där det händer, att andetaget är det som ger mig vila, modet och kraften att stå stilla mitt i kaoset. Hur vi reagerar i kris är olika, inte bara mellan oss utan också inuti, jag kan vakna en morgon, cykla till Östra sjukhuset, vara fylld av ledsenhet, så ser jag barnen som spelar fotboll på heden, skrattar och ett ögonblick av det normala, i backen upp från munkebäckstorg, en förskola, barn i rosa västar, då stannar jag cykeln och går långsamt, njuter, samlar alla ögonblick, fyller på, tack för att jag får vara i ett land som tillåter andetaget utomhus, låter barnen få leka, litar till oss, det är något att vara rädd om, tilliten och förtroendet, människans egna möjlighet att ta ansvar för varandra, det är stort.

Det finns ett par saker som hjälper mig när oron smyger nära, som att gå ut i naturen, den sviker inte, den är som vanligt, sädesärlan har kommit, magnolia blommar, björkarna förbereder sig för explosion, fåglarna börjar skalövningen i tidig morgon och jag blir buren. Andetaget djupnar, hjärtat stöttas av lungorna, ett par yogaövningar, en solhälsning, stilla i tadasana, det räcker så. Det kommer nya ögonblick, det är nya ögonblick, stå stilla, alldeles stilla, fyll på. Läs lagom med nyheter, och välj dom med omsorg.

Helena och jag har ännu klasser på torsdagar, vi har utrymme mellan mattorna, kommer dit om vi är friska och tvättar händer och handsprit, och ta gärna med egen matta. Vår helg i Borghamn finns kvar och vill du anmäla dig så maila isse59@icloud.com Om det inte blir möjligt att vara i Borghamn, återfås full betalning. Vill du delta utan boende , hör av dig så löser vi det.

Med all värme och vänlighet Cecilia