Det händer att jag snubblar på självaste livet

Som om livet spänt ett osynligt snöre över vägen jag ska ta, är jag uppmärksam bromsar jag eller tar en omväg, men så är det inte alltid, och då faller jag. Fallen har olika hårdhet, lämnar olika sår och skaver olika länge. Varje tillfälle påminner mig om livets tunna hud och att intet är att ta för givet. Och så påminner det om, att det finns utrymme för andetag, att även om inte yogan hjälper direkt, bara så där, så ger den mig en möjlighet att stå mitt i det som är svårt, andas in och andas ut. Att även det här ögonblicket kommer att passera, och att det kommer nya, andra ögonblick, som det i att möta morgonens mjuka varma sol, låta mig bli omfamnad av det som är, se om möjligt varje liten fågel som orädd kastar sig ut i våren. Ta en halkig badstege ner i havet, mjukna när jag bugar mot jorden i dagens solhälsning. Känna gräset under mina fötter och ana livets andetag.

Nu ligger vårt årliga retreat under fliken retreat, kanhända är det just det ett retreat kan vara, en aning om livets andetag. Vill du komma, dela andetag, vara omfamnad av dina egna, njuta god mat, vara i tystnad en stund, möta september med oss på Borghamnstrand, välkommen med din anmälan. Direkt till isse59@icloud.se eller via hemsidan. Har du frågor, funderingar, nyfiken, vi svarar gärna på dina frågor.

Med oändligt mycket värme

Cecilia