Sista lördagen i oktober, efter 2 dagar på film med Föreningen för narrativ medicin – vad är en människa, så är sista lördagen i oktober ett fullt andetag, en löptur och ett bad i ett ostyrigt hav. Frukost med systrar, liten tur på loppis, köper det jag inte behöver men kan försvara med att Erikshjälpen skickar mina slantar vidare. Sen hämtar jag Esther, vi tar fika med till kyrkogården och i minneslunden viskar vi hemligheter till farfar, det är en alldeles särskild stund. Sen drar vi hemåt, långsamt bland löven. Någon frågar mig om varför jag yogar, är yoga något man gör eller kanske är en yoga? Yoga är asanas på mattan, men det är bara en liten del. Yoga är ett förhållningssätt till och med livet. Det är att fråga sig vem, vem vill jag vara i mötet med den andre? Yoga är att förundras och vara nyfiken, som varje andetag, att vara i det nya med avstamp i det gamla. Härom veckan åkte jag det hiskeligt tidiga tåget till Stockholm. Vid 8 tiden vill kroppen röra sig, så jag ställer mig upp, bjuder in andetaget och rörelser, då ställer sig kvinna bredvid upp, vi nickar i samförstånd, så rör vi oss, sträcker, bugar och det är något alldeles särskilt, som någon sa, vi känner igen en yogi. Eller vi böjer oss så vi inte går av.

Så känns våren långt borta, men den kommer nog ändå och jag har bokat jan- mars på Yoga Treats, du hittar datum och pris under kurser. Och den 1 april är vi tillbaka för en dag i tystnad på Enebackens kraftkälla. Tack till er som kom och delade andetag förra helgen.

Och så är det oändligt långt till september, då det är dags för Borghamn strand.

Med värme Cecilia